Kär i det kärva

När vi paddlade längs Norges kust 2015 var vi förblindade av det Norska. Språket, attityden, landskapet. Under den utflykten mötte vi fantastiska människor och hisnande, ibland hotfulla miljöer. Fortfarande undrar vi hur man gör när man grälar på Norska.
När vi nu beslutade att försöka nå den Ryska gräns som ligger lite närmare undrade vi lite hur en tur genom södra Finland och Åland skulle bli. Lite erfarenhet av Åland hade vi, men ingen av Finland. Inte som paddlare i varje fall.
När vi nu sitter på en camping invid den Ryska gränsen och med de lokala hjältarna härjande i rummet bredvid måste jag säga att jag blivit kär i det kärva. Vi har vinkat, hejat, moi-at under resans gång, helt utan resultat eller respons. Men vi ha också blivit inbjudna, bjudna och erbjudna. Öl fick vi på Lågskär, en bastu och jordgubbar på Halfaskär, middag i Saltviken, en kram och historielektion på Surpelinki men framför allt har vi fått paddling av yppersta världsklass. Sista dagen var en parad i ren paddlenjutning. Kanske är det inte så många som förstår, men att få surfa fram i brytande vågor när det blåser dryga 10m/s i tungt packade expeditionskajaker är en överexistensiell upplevelse. Särskilt när sol och regn avlöser varan utan att något blir för mycket
Men innan detta absoluta crescendo i paddling har vi tagit oss genom en helt makalös värld. Förutom havet, himlen och deras möten så har öar, kobbar och skär givit oss en aldrig sinande och hela tiden omväxlande upplevelse. Stenar, klippor och sand har bytt gestaltning lika snabbt och förvånande som björkar, blommor och fåglar.

Nu sitter vi här i en pover raststuga, utanför dörren rullar Finska tårdrypande ballader blandat med hårdrock. Ingen hälsar när vi går förbi.
Fuck, jag är kär i det kärva.
P.S.
Precis som jag skrev det sista kom Ahro in och satte sig att prata med oss. På staplande Engelska berättar han om sina insektsfällor, att han beundrar att vi ror och att han har en flickvän, koja eller tomt här. Det blev lite otydligt där på slutet. Han är född på 40-talet och är väldigt stolt över att vara den som var först att upptäcka två typer av insekter här i Europa. Som sagt, kär i det kärva.
D.S.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

sex − ett =