Inte alla hästar hemma

På väg in mot hamnen blir vi omkörda av en snipa. Det är ju inte så ovanligt, men just den här gör 35 Knop, ca 70 km i timmen. Det är som att bli omkörd på E4 av en flakmoppe. Jag snackar med killen som äger kärran när vi kommer in i hamnen. Dryga 300 kusar i en trälåda från 1900 kallt. Bara i Finland. Det känns skönt. Inget knussel. Hästarna ä r på grönbete.

Det är varmt under solen. Vi lider. Andra lider med oss. 20 grader i vattnet, inte ett moln på himlen. Zinkpastesmetade småpratar vi med ett gäng Malmöiter. Lite förstrött på en Åländsk fjärd. Som den naturligaste sak i vlärdlen. Vi ses på Tjernobylfestivalen. En strålande tillställning för alla paddlare.

Till slut funkar det inte längre. Enligt kartor, satellitbilder och järtecken i skyn skall det finnas en sjö på en ö. Den är pissljummen, grund som en jöl men full med sötvatten. Vi lägger oss i den och låter den suga salt och synder ur våra impregnerade kläder och kroppar. Jag lägger hatten över ansiktet och knoppar in en sekund. Jag vaknar när vattnet sakta rinner ner i näsan. Konstig känsla.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

18 − åtta =