När jag sätter mig på huk i vattnet blir det lugnt, jag blir lugn. Det blir svalt och lugnt. I kajaken sitter jag nästan i vattnet. Erik Milles brukar frusta ”i ELEMENTET” när vi bufflar runt på Digers. Jag är i elementet. Sakta sjunker temperaturen i kroppen en halv grad.

Det rycker i benet. En liten rödmagad fisk käkar på mina ben. Snart dyker hens polare upp. Jag är i elementet, jag är elementet, jag är havet. I mitt vänstra knäveck får de små rackarna skydd från hotfulla tärnor och mås. De frossar på hudflagor och gammal pastasås. Jag fångar varsamt in mitt ”paketet”. Så mycket hav har jag inte blivit. De får gärna käka lite i mina knäveck, men käkar de högre upp blir jag lite obekväm